Kattens Dag - 4 oktober 2007

Från Lisbeth har jag fått ett så förtjusande kort för att fira kattens dag. Enligt Lisbeth är Kattens dag den 4 oktober varje år, men firas närmaste helg därefter.

Tack Lisbeth!

Katthalsband

Använder du halsband på din katt? Läs i så fall den här artikeln, Halsband växte fast på katt, och fundera sedan på om du inte ska sluta med det! Lockas inte att köpa de här söta halsbanden om du har en katt som går fri utomhus.

Att utsätta en katt för ett sådant lidande är förfärligt. En katt, som går ute och som man inte har kontroll över dagligen, ska absolut märkas på något annat sätt än med ett halsband. Undrar om ägaren vågar ge sig till känna?

Förbjudet område!

Sängarna är absolut förbjudet område och sovrumsdörren är noggrant stängd tills sängarna är bäddade och sängöverkastet på plats. Då får båda herrarna ligga där och mysa. Här har de dock lyckats smita in i ett obevakat ögonblick.

Några nya kattfoton

Våra kissar söker värme nu när det är kallt ute. Svarten kom på att han kunde lägga sig uppe på ett bord, som stod intill ett element, så när jag tog bort bordet, fick han en kudde intill elementet i stället och det är favoritplatsen för tillfället. Grållen föredrar min kontorsstol, så jag får sitta och balansera ute på kanten, med katten bakom baken. Varmt och skönt för mig i alla fall.

Kattaktuellt

Vi satt och åt frukost när vi hörde att det dundrade till. Vad var det? Jag gick ut och hittade Grållen uppklättrad på en av spaljéerna.

Han har kommit på att han kan klättra upp i spaljen till höger om kökstrappan, hoppa upp på taket över ingången, vidare upp i hängrännan och sedan går han i den fram till vårt sovrumsfönster och hoppar in den vägen.


Den här gången hade han dock valt fel spaljé och nu hängde han där och kunde inte komma någonstans. Men det löste sig naturligtvis, han hoppade ner på bordet som stod nedanför. Det var daggvått och han halkade iväg och ner i trädäcket. Men katter klarar ju det mesta och han blev bara lite våt. Lite extra putsning och så var katten fin och i ordning igen.



Här ligger Svarten och mojar sig i köket. Det är svårt att ta foton av svarta katter, det vill så gärna bara bli en kontur. Det är väldigt olika till sättet våra två kissar. Svarten är den dominerande, han är passgångare och är väldigt uppfordrande både när det gäller mat och kel.

Grållen är mycket diskretare. Han hoppar nästan aldrig upp i knät utan ställer sig bredvid och lutar och trycker sig emot en. Kommer han gående och man klappar honom kastar han sig omgående omkull på golvet, helt utan att förstå att då blir det ännu besvärligare att klappa honom. Nu i höst har de haft många fästingar och det är väldigt populärt att få dem borttagna, då märker man att de njuter väldigt.

Kattplågaren slapp fängelse!

Domen i målet om kattplågaren är fastställd och han slapp fängelse. En skandal enligt mitt förmenande. Behandlar man ett djur som han gjort, ska man definitivt sitta av sitt straff i fängelse. Annat är alltför lindrigt!!

Läs artikeln i Hela Gotland.se

Grållen löser sudoku

Grållen är otroligt nyfiken på pennan när jag sitter och löser korsord. Han kan absolut inte låta den vara ifred.

Han sitter och vrider och vänder på huvudet och helt plötsligt går han till anfall mot den. Det hjälper inte att jag håller i den. Han ska absolut ha den.

Men när han väl har fått tag i den och lyckats få ner den på golvet, är intresset borta.




Det lustiga är att pennan och suddgummit ligger i fönstret vid matbordet och då bryr han sig inte alls om den.


Om vi sitter och äter och han hoppar upp på bänken bredvid mig, beter han sig likadant mot besticken. Det är klart att maten på tallriken har ett visst intresse, men knivar och gafflar är väldigt spännande.

Vi har ju en katt till, men han bryr sig inte alls om det här. Möjligen kan suddgummit vara spännande, men absolut inte en penna!!

Djurplågeri

Hur är människor egentligen funtade som kan behandla ett djur på ett sådant sätt som den här mannen gjort?!?

Av någon anledning hatar han katter. Han fångade en katt i en bur och stack den därefter med ett järnspett upprepade gånger innan spettet trycktes rakt genom kroppen och naglade fast katten i marken. Dessutom sköt han den med 22 luftgevärsskott i huvudet. Ändå levde katten när den påträffades, men avled under transport till veterinär. Enligt tidningen blev en av de medföljande poliserna så illa berörd av kattens skador att denne började gråta och måste lämna veterinärundersökningen.

I går stod en 65-åring från södra Gotland inför Gotlands tingsrätt åtalad för djurplågeri. Men han nekar och kallade sig själv djurvän.

Det var 12-13 april förra året som katten försvann från sitt hem i en socken på södra Gotland. Kattens ägare började leta efter den och hittade den till slut på den närboende mannens tomt. Katten fanns då i buren, fastnaglad med järnspettet i marken. Mannen kom då ut och drog efter flera försök loss spettet och sa att man kunde ta med sig katten. - Jag uppfattade honom som spydig och otrevlig och med en nonchalant inställning till det inträffade, menade kattens ägare. Polis kallades till platsen. Då levde katten ännu och fördes till Lövstas veterinärmottagning men dog på vägen. Dödsorsaken angavs vara chock och utmattning.

Det är bara att hoppas att han får ett riktigt hårt straff.

Läs hela artikeln i Hela Gotland.se

Grållen

Mina fotoalbum är alldeles fulla av kattbilder och här är ett nytaget kort på Grållen.

Van-katten

I Turkiet såg vi en kattras, som jag aldrig hört talas om tidigare, Van-katten. Den kommer från östra delen av Anatolien, från ett område som heter Van. Katten har en tjock vit päls och ett grönt och ett blått öga. Dessutom tycker den om att bada och är en duktig simmare.

Den är väldigt ovanlig och för att rasen inte ska dö ut genom felaktig avel, så måste man ansöka hos Turkiska regeringen om man vill skaffa en Van-katt. Efter tillstånd från dem kan man alltså få ta hand om en sådan raritet. Den får naturligtvis inte föras ut ur landet.




När vi var på en promenad i gamla stadsdelen i Antalya såg vi en Van-katt. Tyvärr lyckades jag inte få med ögonfärgen på korten, för katten ville inte posera, men det stämde, den hade ett blått och ett grönt öga.

Grållen och Svarten julmyser!

Ännu ett tråkigt exempel på katter som far illa

HelaGotland - Gotlands Allehanda & Gotlands Tidningar

Grållen föredrar att sitta på köksbordet och titta på fåglarna, särskilt nu när det är så kallt.

Svarten har hittat ett nytt mysigt ställe att ligga på.

Innekatter/Utekatter

Jag läste en annons i Gotlandstidningar där man sålde katter från Gotlands Katthem. Man ville att katterna skulle få vara ute om dagarna och få ligga i sängen och gosa om nätterna.

Våra katter har det precis tvärtom. De är inne hela dagarna, men nätterna tillbringar de utomhus. De har tillgång till ladugården, så det går ingen nöd på dem och dessutom har de ett eget katthus, med elektrisk golvvärme. Hur många katter är det som har det? Fast katthuset, som står på verandan, utnyttjar de inte särskilt mycket. De är födda i ladugården och det innebär att så fort de anar någon typ av fara tar de tillflykt där. Vi har sågat katthål i den ena dörren, så de kan alltid ta sig in dit.


Katthuset med elektrisk golvvärme som Bosse byggt och en av favoritplatserna.

Åke är den som stiger upp först på morgnarna och då släpper han in katterna. De har då torrfoder i sina matbackar, ifall de är hungriga och sedan går de och lägger sig i varsin fotölj i vardagsrummet. När de hör att jag kommer upp, kommer de och hälsar och då ska de ha burkmat. Sen ligger de inne och sover hela dagen, om jag inte ska bort, för då släpper jag ut dem. De har ingen låda inomhus, så de måste ut, för att göra sina behov. Ingen av dem har någonsin gjort något inne, utan det har fungerat jättebra.

Fram mot eftermiddagen brukar de flytta upp på övervåningen och då ligger de som regel i våra sängar och på kvällen när vi ser TV, kommer de båda två och vill ligga i knä, eller bredvid oss i soffan eller stolen. När vi sedan ska gå och lägga oss släpper vi ut dem.

Jag inbillar mig att det är normalt för katter att vara ute om nätterna och det är sällan de protesterar. Om det är väldigt kallt och regnigt är de väl inte speciellt entusiastiska över att åka ut, men jag vet ju att de har alla möjligheter att söka skydd.

Kastrering

När Grållen och Svarten var ca 1 år gamla, var det dags för kastrering. Jag var verkligen nervös för hur det skulle gå till. Katterna var, och är fortfarande, väldigt rädda av sig. De tyr sig bara till oss "hemfolk", men i stressade situationer flyr de i vild panik. Vi har gett dem all upptänklig kärlek, men inte lyckats få dem att känna trygghet. Att låta kastrera dem var ett villkor för att vi skulle kunna ha dem kvar. Jag vill inte ha katter som springer omkring och trakasserar grannarna och deras honkatter. Dessutom så försvinner okastrerade hankatter ofta för gott. http://www.sverak.se/info/kastrering.htm

Jag avtalade tid med en veterinär och fick låna en transportlåda av en arbetskamrat. Lådan fick stå i vardagsrummet en hel vecka och jag såg till att katterna fick vara inne i den litet då och då. Så skulle vi då iväg och båda katterna placerades i lådan utan några större problem.

När vi kom till veterinären insisterade han på att ta fram katterna själv. Han började med Grållen, som var den räddaste av dem. Han tog tag i nackskinnet på katten och drog ut den, men lyckades bara hålla den några sekunder. Grållen klöste honom, så att han var tvungen att släppa taget. "Kattdjävel" mumlade han och sedan vidtog jakt för att få tag i katten igen. Det lyckades och nu höll jag honom själv och satte upp honom på bordet och höll ett fast grepp i honom med vetrinären sövde honom. Sedan var det Svartens tur och det gick bättre. Efter en stund sov båda katterna djupt och vetrinären började med kastreringen. Det gick jättebra med nästan inget blod och han var jättenoga med sterilisering och sådant.

Så stoppades katterna in i transportlådan igen och vi fick åka hem med instruktioner om att vi skulle låta dem ligga mörkt, varmt och ha det lugnt omkring sig. Det tog nog ett par timmar innan de började röra på sig. Litet smålustigt nästan att se dem rumla omkring, som om de vore lätt berusade. Dagen efter var de fullt återställda och reagerade som vanligt igen.

Djurplågeri

SYDSVENSKAN: - Lund - Katter räddade till livet

Ett avskräckande exempel på en människa som inte borde ha djur. Man läser så ofta om folk, både "vanliga" och bönder som skaffar en massa djur och sedan inte orkar ta hand om dem. I stället för att göra sig av med dem på det ena eller andra sättet väljer man att ha dem kvar och låter dem mer eller mindre svälta ihjäl. Fruktansvärt!!!

Skaffar man djur för att tjäna pengar på dem, man kanske startar kennel, katthem eller uppfödning av grisar och nöt, kan jag ha någon liten förståelse föratt man ger upp när ekonomiska problem i samband med arbetsmässiga svårigheter uppstår. Då kanske man blundar för att djuren inte har det så bra.

Men för de, som skaffar sällskapsdjur och sedan inte sköter om dem som man ska, finns det inget som helst försvar. Har man tagit hand om katter eller hundar, eller andra djur med för den delen, är det ens skyldighet att sköta om dem, så att de inte lider nöd. Det är ett minimikrav, som man ska ställa på alla djurägare.

Kattungar på höloftet!!

Jag tänkte berätta litet om våra katter, Svarten och Grållen. Under åren som gått har många katter passerat genom vårt hem. De har som regel varit ladugårdskatter, men när barnen var små hade vi även innekatter då och då. Till slut hade vi bara en katt kvar. Han hette Sofie, förmodligen för att vi från början trodde att det var en honkatt. Sofie var bara i ladugården och aldrig inne. Han blev ganska gammal, men fick besvär med ryggen, så vi var tvungna att ta bort honom. Så var det kattlöst igen och skulle så förbli. Hade jag tänkt mig.........

En vårdag för 4 år sedan kom Åke in och bad mig följa med upp på höloftet. Han lyfte på en bal och därunder låg 5 nyfödda kattungar. Jag ville att han skulle ta bort dem, men han lät dem leva. Sedan såg vi kattmamman, en liten mager svart katt, väldigt skygg och nervös. Jag gick där och tittade på ungarna då och då och det störde väl kattmamman för en dag hade hon flyttat dem. På en del av loftet hade vi stora runda balar och där inne emellan balarna hade hon lagt sina ungar och nu hade vi inte en chans att se eller komma åt dem. Hon var inte dum inte!

Veckorna gick och kattungarna växte. Jag smög på dem och njöt av att se dem leka. Nu hade de blivit så stora att de sprang omkring uppe på balarna, men de var naturligtvis alldeles vilda, så att så fort de märkte att man var där, gömde de sig igen mellan balarna.

Här smyger Svarten fram bland tulpanerna. Han är den som är mest lik sin mamma.

Kattmamman som varit så rädd och skygg började plötsligt bli litet vänligare stämd och en dag kom hon fram och strök sig mot mina ben. Det slutade med att hon gick med in i trädgården och fick litet grillkorv. Hon åt med god aptit och sen kom hon regelbundet och tiggde mat. Om hon fick småbitar åt hon upp det själv, men om hon fick till exempel en hel grillkorv tog hon den i munnen och sprang ut till ungarna med den. En dag verkade hon så konstig, hon liksom vinglade när hon gick och det blev bara värre och värre. Hon hade fått vingelsjuka http://www.sva.se/static/731.html och vi blev tvungna att ta bort henne. Och där stod vi nu med de fem kattungarna, som var helt vilda och omöjliga att få tag i.

Jag bar ut mat till dem varje dag. De fick allt möjligt och de åt med god aptit. Hade jag ingenting annat så kokade jag havregrynsgröt till dem och all mat bara försvann. Vi hade en liten grannflicka som tyckte att de var så söta. Hon satt ute hos dem på loftet och tittade på dem och lekte med dem och så småningom började de bli litet tama.

Vi kunde ju inte ha fem vildkatter på loftet utan måste på något sätt få tag i dem och det lyckades till slut. Av de fem behöll jag två stycken och min mening var att de skulle förbli ladugårdskatter, men de var så söta och gulliga att jag inte kunde motstå dem utan de fick komma med in i köket litet då och då.


Grållen på en av sina favoritplatser.