Kattungar på höloftet!!

Jag tänkte berätta litet om våra katter, Svarten och Grållen. Under åren som gått har många katter passerat genom vårt hem. De har som regel varit ladugårdskatter, men när barnen var små hade vi även innekatter då och då. Till slut hade vi bara en katt kvar. Han hette Sofie, förmodligen för att vi från början trodde att det var en honkatt. Sofie var bara i ladugården och aldrig inne. Han blev ganska gammal, men fick besvär med ryggen, så vi var tvungna att ta bort honom. Så var det kattlöst igen och skulle så förbli. Hade jag tänkt mig.........

En vårdag för 4 år sedan kom Åke in och bad mig följa med upp på höloftet. Han lyfte på en bal och därunder låg 5 nyfödda kattungar. Jag ville att han skulle ta bort dem, men han lät dem leva. Sedan såg vi kattmamman, en liten mager svart katt, väldigt skygg och nervös. Jag gick där och tittade på ungarna då och då och det störde väl kattmamman för en dag hade hon flyttat dem. På en del av loftet hade vi stora runda balar och där inne emellan balarna hade hon lagt sina ungar och nu hade vi inte en chans att se eller komma åt dem. Hon var inte dum inte!

Veckorna gick och kattungarna växte. Jag smög på dem och njöt av att se dem leka. Nu hade de blivit så stora att de sprang omkring uppe på balarna, men de var naturligtvis alldeles vilda, så att så fort de märkte att man var där, gömde de sig igen mellan balarna.

Här smyger Svarten fram bland tulpanerna. Han är den som är mest lik sin mamma.

Kattmamman som varit så rädd och skygg började plötsligt bli litet vänligare stämd och en dag kom hon fram och strök sig mot mina ben. Det slutade med att hon gick med in i trädgården och fick litet grillkorv. Hon åt med god aptit och sen kom hon regelbundet och tiggde mat. Om hon fick småbitar åt hon upp det själv, men om hon fick till exempel en hel grillkorv tog hon den i munnen och sprang ut till ungarna med den. En dag verkade hon så konstig, hon liksom vinglade när hon gick och det blev bara värre och värre. Hon hade fått vingelsjuka http://www.sva.se/static/731.html och vi blev tvungna att ta bort henne. Och där stod vi nu med de fem kattungarna, som var helt vilda och omöjliga att få tag i.

Jag bar ut mat till dem varje dag. De fick allt möjligt och de åt med god aptit. Hade jag ingenting annat så kokade jag havregrynsgröt till dem och all mat bara försvann. Vi hade en liten grannflicka som tyckte att de var så söta. Hon satt ute hos dem på loftet och tittade på dem och lekte med dem och så småningom började de bli litet tama.

Vi kunde ju inte ha fem vildkatter på loftet utan måste på något sätt få tag i dem och det lyckades till slut. Av de fem behöll jag två stycken och min mening var att de skulle förbli ladugårdskatter, men de var så söta och gulliga att jag inte kunde motstå dem utan de fick komma med in i köket litet då och då.


Grållen på en av sina favoritplatser.